Bakteriella hudinfektioner hos hundar: Pyodermi – en vanlig sjukdom

Bakteriella hudinfektioner hos hundar är vanligt och ofta ett sekundärt problem som uppstår till följd av en annan sjukdom – exempelvis allergiska hudbesvär. Oavsett underliggande sjukdom måste infektionen behandlas eftersom den orsakar obehag, kan vara smärtsam och ofta både sprider sig utmed hudens yta och tränger in i den.

Vilka är tecknen på bakteriella hudinfektioner hos hundar?

Hudinfektioner kan visa sig på en rad olika sätt beroende på var den sitter och hur utbredd den är. Från den minst djupgående till den mest djupgående kallas de:

• Ytpyodermi, mycket ytlig
• Ytlig pyodermi
• Djup pyodermi

Ytpyodermi

Ytpyodermi påverkar bara de yttersta lagren av huden och orsakar vanligen rodnad samt sårig och kliande hud, som ibland ser ”fet” eller oljig ut på grund av att huden vätskar sig. Detta sker ofta i hudveck eller på andra ställen där huden lätt blir fuktig. Den vanligaste formen av ytpyodermi är fukteksem som utvecklas på grund av självtrauma som ofta utlöses av en allergi, parasiter etc, och hudvecksdermatit (intertrigo) som utvecklas på grund av friktion mellan två hudytor (vanligt hos hundar med framträdande hudveck). Bakteriell överväxt är vanligt på områden med dålig luftgenomströmning som tassar, hudveck etc.

Ytlig pyodermi

Ytlig pyodermi ligger djupare i huden och förutom rodnad och klåda blir hårsäckarna ofta infekterade (follikelinflammation) och det uppstår röda knottror med varblåsor, sårskorpor, lokalt håravfall (alopeci) samt mer smärta och obehag. Man kan också se ”epidermala collaretter”, ringar av upphöjda hudceller runt en kal fläck där ofta huden har mörknat (pigmenterats). Ytlig pyodermi kan uppstå var som helst på kroppen.

Follikulit är en särskild slags ytlig pyodermi, där infektionen är lokaliserad i och runt hårsäckarna som blir inflammerade. Bakteriell follikelinflammation är ganska vanligt hos hundar och karaktäriseras av små varblåsor eller små ”finnar” runt hårsäckarna. Runt hårsäcken är det ofta rött och svullet. Förutom att det är smärtsamt, särskilt när hårstråna vidrörs, kan de större blåsorna spricka och resultera i öppna sår och senare ärr.

Djup pyodermi

Precis som namnet antyder kallas det djup pyodermi när infektionen har gått djupare ner i huden och ibland till och med in i vävnaden under huden. På huden kan det bildas knölar eller bölder som öppnar upp sig. Huden kan se vätskande eller varig ut. Hudförändringarna orsakar vanligtvis klåda och smärta.

Förutom vanliga bakterier som stafylokocker kan djup pyodermi även bli mer komplicerad på grund av andra bakterier som Pseudomonas, E. coli eller Proteus vilket är svårare att behandla.

Hårsäckscystor hos hundar

Hårsäckscystor är relativt vanligt i huden mellan tårna hos större hundraser. Det är dock viktigt att göra skillnad på en äkta cysta och något som kan vara mer oroande, som ett tecken på pyodermi (t ex en infekterad hårsäck) eller en tumör. En äkta hårsäckscysta är helt enkelt en igentäppt hårsäck, fylld med talg eller hår. På grund av att huden har blivit förtjockad som en följd av felaktig belastning på tassen kan cystan ej tömma sig. För det mesta uppstår de som enstaka ”knölar” i huden mellan tårna och de kan bli inflammerade och sekundärinfekterade. Det är viktigt att uppsöka veterinär för att bekräfta diagnosen och för att få behandling. Tilltäppta porer eller pormaskar (som kallas komedoner) liknar hårsäckscystor men dessa har breda öppningar vid hudytan.

I sällsynta fall kan hundar drabbas av cystor över hela kroppen och det kan då vara svårare att fastställa om de orsakas av en hudinfektion. Sådana fall kräver också mer aggressiv behandling av en veterinär.

Vad orsakar hudinfektioner hos hundar?<

Hudinfektioner hos hundar kan ha många skilda orsaker – vi börjar med de bakterier som ligger bakom och de främsta källorna till infektioner.

De naturliga bakterierna på hundens hud, obalans i huden och hudinfektioner

På en frisk hunds hud lever en mängd olika bakteriearter. Men om hundens hudhälsa försämras av någon anledning kan vissa bakterier växa till för snabbt och orsaka sekundära infektioner.

Denna överväxt orsakar en obalans i bakteriefloran på huden, en ”dysbios”, vilket är den verkliga orsaken till en stafylokockinfektion hos hundar. Bakterierna fanns där innan infektionen och kommer att finnas kvar när den är behandlad. Men om de hålls i schack av andra snällare bakteriearter så orsakar de inga problem.

Den kliniskt viktigaste stafylokocken hos hundar är Staphylococcus pseudintermedius, en art som verkar vara särskilt benägen till överväxt om balansen i hudfloran (d.v.s. alla de andra bakterierna) störs. Den ligger bakom ungefär 75 procent av alla fall av pyodermi. Oavsett vad om ligger bakom störningen i hudfloran så orsakar  Staphylococcus pseudintermedius oftare än andra bakteriearter  sjukdom. I jämförelse står bakteriearterna Escherichia coli (E. coli) och Pseudomonas aeruginosa (P. aeruginosa) för ungefär 10 – 20 procent av fallen vardera. Infektioner med stafylokocker hos hundar kan även inkludera andra arter som Staphylococcus aureus men det är relativt ovanligt.

Tyvärr finns det bakteriestammar som är motståndskraftiga mot antibiotika (meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius MRSP och meticillinresistenta Staphylococcus aureus MRSA). På grund av omfattande och överdriven användning av antibiotika inom humansjukvården och inom veterinärvården har antalet multiresistenta bakterier i världen ökat.

Underliggande sjukdom vid hudinfektioner

Bakteriella hudinfektioner utvecklas ofta på grund av en underliggande sjukdom som gör att huden blir känsligare. Alla hudsjukdomar och många immunologiska störningar och ämnesomsättningsrubbningar kan leda till sekundära hudinfektioner. Ett exempel är en hund som lider av allergiska hudbesvär som, oavsett vad hunden är allergisk mot, orsakar besvärande klåda vilket i sin tur kan leda till hudtrauma och därmed infektion. Hos en sådan hund är hudens bakterieflora dessutom förändrad vilket gör det lättare för ”fel” bakterier att växa.  Vissa raser är mer benägna att utveckla bakteriella infektioner, eftersom de har större risk att drabbas av vissa underliggande sjukdomar. Detta gäller exempelvis raser som lätt utvecklar allergier som labrador retriever, shar pei, boxer och boston terrier.

Är bakteriella hudinfektioner hos hundar smittsamma?

Nästan aldrig! Infektioner med stafylokocker och andra bakterier hos hundar beror ofta på en rubbning av balansen i den mikrobiella hudbarriären med samma bakterier som finns på alla andra hundars hud. I de flesta fall finns det alltså ingen risk att det förs över från hund till hund. Risken att en människa smittas av en hunds stafylokockinfektion är ännu mindre om man är noga med att tvätta händerna när man behandlat eller vidrört påverkade områden. I vissa fall är dock en sådan smitta möjlig, till exempel hos personer med nedsatt immunsystem (små barn, äldre, personer som genomgår cellgiftsbehandling etc.). God handhygien minskar risken för överföring liksom att använda plasthandskar vid behandling av hunden.

Det är dock viktigt att komma ihåg att trots att bakterierna liknar varandra genetiskt så finns det risk för överföring av gener för antibiotikaresistens från en bakterie till en annan.

Hur diagnostiseras en bakteriell hudinfektion?

En veterinär undersöker hunden och kan också behöva utföra flera diagnostiska tester för att bekräfta en bakteriell infektion och vilken behandling som är mest lämplig (baserat på bakteriens form och sannolikheter). Infektionen är ofta sekundär och veterinären kan när den är behandlad behöva göra ytterligare undersökningar för att utesluta underliggande sjukdomar. Ibland behöver man ta hudprov som skickas till ett laboratorium för odling och analys för att avgöra vilken antibiotika som är mest lämplig i de fall där det är nödvändigt med antibiotikabehandling.

Behandling av bakteriella hudinfektioner hos hundar

Din veterinär har fyra viktiga aspekter att ta hänsyn till vid behandling av en hudinfektion.

Dämpa bakterietillväxt på, i och under huden

Det är på och i huden de bakterier som orsakar problem lever. Därför är det viktigt att se till att de inte kan växa så fort – särskilt de sjukdomsframkallande arterna. Hur man går till väga beror på hur djupt infektionen sitter. Det är vanligt att man använder antiseptiska medel såsom  klorhexidindiglukonat utom i fall med djup pyodermi. En första behandling med schampo avlägsnar bakterier, sårskorpor etc. och efterföljande behandling med mousse gör att innehållsämnena får längre kontakt med huden för optimal effekt. För lokala mindre hudområde kan du använda pads indränkta med samma aktiva ingredienser. Genom att minska antalet bakterier ger vi huden lite andrum så att den kan läka.

Vid djup pyodermi eller särskilt svåra fall skriver veterinären vanligen ut antibiotika. I de flesta fall behövs långa kurer – vanligen minst 3 – 4 veckor men ibland upp till tio veckor för djup pyodermi. Därför är det av yttersta vikt att antibiotikan väljs med omsorg, baserat på odling och resistensbestämning, för att minska utvecklingen av bakterier som är resistenta samt för att effektivt behandla resistenta bakterier (som MRSA och MRSP).

Lindra smärta, klåda och inflammation

I många fall är självtrauma en stor del av problemet på grund av den smärta, klåda och besvär som orsakas av infektionen. När hudens mikroflora åter är i balans minskar oftast klådan och irritationen.

Återställ hudens naturliga hudbarriärer

Vid sådana här infektioner har bakterier skadat eller brutit ner de mikrobiella och mekaniska hudbarriärerna. Att stärka och återställa dem är en viktig del av behandlingen. Att komma åt bakterierna på ytan är en bra början.

Behandla eventuella underliggande orsaker

Obalans i huden uppstår sällan av sig själv – det finns vanligen en bakomliggande orsak eller en underliggande sjukdom. För att förhindra upprepade infektioner när behandlingen är klar är det viktigt att identifiera och behandla även den.

Hur ser prognosen ut och går det att förhindra?

Prognosen för en bakteriell hudinfektion är ofta god även om behandlingen kan ta tid om den sitter djupt nere i huden. För att förhindra återfall kan en längre tids behandling av den underliggande orsaken krävas. Om den underliggande orsaken är under kontroll minskar risken för sekundära eller upprepade bakteriella infektioner. Vilka förebyggande åtgärder som behövs beror på den underliggande orsaken.

Långsiktig behandling av allergier, behandling mot eventuella parasitangrepp och underhåll av en frisk päls är åtgärder som kan förhindra återkommande infektioner.